Ta hand om industrihöns – En fotodagbok – Del 2

Natalie, med instagramkontot My Backyard Paradise, driver tillsammans med sin man och deras tre tonårsdöttrar sin egen ‘mini-bondgård’ i Belgien. De vackra bilderna hon visar upp för sina instagramföljare visar att det verkligen är ett paradis. I juni 2018 bestämde sig Nathalie för att utöka sin gård med tre före detta industrihöns. Följ deras resa i denna fotodagbok i två delar som hon skrivit åt oss. Du hittar del ett här.

Vecka 3

Hönsen äter fortfarande sin Alfamix-blandning, en väldigt mättande mix av pellets och kräftdjur, och värpfoder. Det är dags att minska mängden värpfoder ännu mer (det var det enda de fick äta innan de kom hem till oss). Under en månad kommer vi bara ge dem Alfamix, sen kommer de få samma mat som våra andra höns. De kommer också alltid ha tillgång till en stor åker där de kan hitta massvis med goda saker att smaska på.

Vi måste också göra någonting åt deras klor. Vanligtvis är det bäst att inte röra hönsens klor, de klarar av att slipa ner dem själva. Men vi måste bli av med smutsen som byggts upp. Vi blötlägger deras fötter i ljummet vatten och tvättar bort smutsen. Det tar mer än en halvtimme per höna! Under tiden bestämmer sig våra ankor för att hjälpa till, och börjar bada i vattnet. Som belöning får hönsen någonting gott efteråt. Det är jordgubbssäsong, så jag skär upp några bär i små bitar. Min man säger att hönsen är för bortskämda, men de är inte vana vid någonting och vet inte hur de ska äta en hel jordgubbe. De älskar de små bitarna, och mumsar i sig dem hur snabbt som helst. Sakta men säkert introducerar vi nya saker till deras kost. Våra höns får alltid en del frukt och grönsaker och rester från barnens matlådor etc. Vi ger det hellre till hönsen än lägger det på komposten.

Vi får nu bara två ägg om dagen. En höna har helt slutat värpa, men vi förstår henne. Det är naturens gång, och vi måste respektera det.

Denna vecka regnar det för första gången på länge. Lyckligtvis har jag en väldigt omtänksam dotter som vill se till att hönsen har kommit in som de ska. När hon går ut till dem hittar hon dem på gården, helt stillastående och dyblöta. När hon kommer tillbaka in är också hon genomblöt. Hon berättar att hon tog in hönsen i deras Eglu och stängde dörren eftersom “annars kommer de aldrig lära sig, mamma!”. Våra barn är väldigt intresserade av våra nya höns, och de är upprörda över hur hönsen behandlas i industrin. De säger att vi måste rädda 50 stycken nästa gång! Men jag vet inte om våra grannar skulle uppskatta det. Det är viktigt att lära barnen att naturen har sin egen rytm, och att hönsen lägger färre ägg under vintern. Men det betyder inte att de måste dö! Vi får helt enkelt äta färre ägg och komma ihåg att frysa in några så att vi kan använda dem när vi bakar senare i år. Vi kommer definitivt inte köpa ägg i vinter!

Vecka 4

Våra höns börjar lära känna oss, och de vet när vi kommer med godsaker. Det är nu dags att introducera dem för resten av flocken. Våra gamla höns har inte fått gå fritt sedan de nya flyttade in. Risken att de skulle sprida parasiter var helt enkelt för stor. Men nu släpper vi ut dem, och de är väldigt nyfikna på de bruna nykomlingarna! De nya damerna är dock inte helt övertygade, och står stilla tillsammans mitt på gården. Under veckan får de börja vänja sig vid varandra. Till slut vill vi att de ska bo tillsammans i vårt stora hönshus. Innan vi vet ordet av verkar de vara bekväma i varandras sällskap, och de nya hönsen bryr sig inte när de andra krafsar runt deras gård.

Eftersom de nya hönsen nu är en del av våra stora familj måste vi hitta på namn till dem. Det är alltid ett familjebeslut. Vi bestämmer oss för att döpa dem efter den belgiska kungafamiljen. De kommer förmodligen ge oss flest ägg, så de förtjänar lite respekt. Vi döper dem till Louise, Elisabeth och Mathilde. Nu kommer de fram och äter från våra händer, och vi pratar lugnt med dem så att de associerar våra röster med mat. Förutom grönsaker får de också matrester som ris och pasta, och de verkar älska det. Vi får fortfarande två ägg om dagen.

Andra månaden

Det är äntligen dags. Vi flyttar Eglun till fruktträdgården, våra höns lekplats. Vi öppnar dörren till gården. Tjejerna stannar inne, men vår giriga Faverolle kan inte stå emot chansen att smaka deras foder, och går in på gården. De tre nykomlingarna attackerar direkt. Mina barn blir chockade, de var inte beredda. Jag oroar mig inte så mycket eftersom jag vet att de snart kommer komma underfund med rangordningen, och de nya hönsen är nu starka nog att försvara sig själva. Vi får bara ge dem en dag eller två.

De vandrar sedan ut för att utforska trädgården, men stannar nära varandra hela tiden, och de andra hönsen vågar inte komma fram till dem. Det är nu också dags för dem att sova i det stora hönshuset med de andra hönsen. På kvällen, när det blivit mörkt, lyfter vi ut dem ur deras Eglu och sätter dem på en sittpinne i det stora huset. Det är bäst att göra det så natten så att de inte börjar bråka. Dessutom kommer alla hönsen lukta likadant på morgonen. Vi stänger den automatiska luckan i två dagar. Det gör att de kan etablera hackordningen, och de får tid att vänja sig vid sitt nya hem.

Övergången går väldigt bra, men de låter inte tuppen komma nära dem. Det är tydligt att de är högre upp i ordningen än han. Efter två dagar öppnar vi dörren och låter alla komma ut. De tre nykomlingarna är något tveksamma, men bestämmer sig ganska snabbt för att se vad de andra gör där ute. Det enda problemet är att de tycker om att stanna ute sent, och går inte in innan luckan stängs på kvällen. Min man tar med sig en ficklampa och letar reda på dem för att lyfta in dem i huset med de andra. Men vi kan inte göra det varje kväll. Vi ska på semester snart, och vi vill att hönsen ska gå in av sig själva på kvällen. Istället för att lyfta in dem börjar vi istället öppna dörren manuellt när de vill gå in. Efter ett par dagar går de in av sig själva innan dörren stänger. Vi kan nu åka på semester utan att behöva oroa oss!

Jag märker att de sedan de flyttat in i det stora hönshuset verkligen har hittat sin plats i gruppen. De sover till och med på den högsta sittpinnen. Vi märker dock att mängden ägg har minskat kraftigt. Vi hittar bara ett ägg om dagen, vilket är märkligt eftersom vi hört två höns klucka. Vår yngsta dotter bestämmer sig för att hålla ett öga på var hönsen lägger sina ägg. Efter en halv dag i fruktträdgården ropar vår dotter stolt att hon hittat ett hemligt rede! En riktig skattkista med sju ägg! Efter att vi tagit bort äggen och förstört redet bestämmer sig också denna höna för att värpa i huset.

Tre månader senare

Vi delar upp vår semester i två delar så att vi kan titta till hönsen och plocka in äggen. Vi har en räv i området, så det är alltid lite läskigt att komma hem efter att ha varit borta. Men alla är kvar! Vi har en automatisk vattenbehållare, de har gott om mat i sina skålar, och med alla plommon, persikor och äpplen som faller till marken har de mer än tillräckligt med variation. Det finns få saker som är bättre än en glad grupp höns och en hink full med ägg. Nu får alla höns gå fritt i trädgården när vi är hemma. De tre nykomlingarna är utan tvekan de mest äventyrliga. Våra andra höns har inte märkt komposten, men de nya hittar den direkt (och hjälper till att blanda runt lite). De enda hönsen som ibland kommer in i köket är dessa tre, och när vi äter middag utomhus hoppar en av dem ibland upp på bordet. Vi har väldigt kul tillsammans!

Vi är väldigt lättade och stolta över att de tre hönsen har kommit på plats så bra. Det var en jobbig sommar för djuren. Det var väldigt varmt, och det kom inget regn som kunde kyla ner dem. Men med rätt behandling och lite extra kärlek gick allting väldigt bra i slutändan.

De tre hönsen är självsäkra och glada, och är definitivt en del av vår hönsfamilj. De är väldigt tama, och de är alltid först framme när vi kommer, så att de kan bli upplockade i våra famnar. De är väldigt nyfikna och älskar färgglada skosnören. Äggproduktionen av stannat av helt, eftersom de behöver använda all sin energi för att förnya sin fjäderdräkt. Vi ger dem proteinmuffins för att hjälpa till!

Om bara ett par veckor kommer de ha nya, vackra fjädrar och allt som kommer påminna oss om deras förflutna är de klippta näbbarna!