Omletbloggen Category Archives: Pride of Omlet

Pride of Omlet: Tio fantastiska berättelser

Artikelserien ”Pride of Omlet” är en samling fantastiska historier som slår ett slag för extraordinära husdjur och delar berättelser om deras mod, talang, kärlek för människor och medkänsla med världen.


I hela tio veckor har vi haft möjligheten att dela fantastiska berättelser om extraordinära husdjur med er! Här är en sammanfattning av artiklarna så att du kan läsa dem igen på vår blogg.

Pride of Omlet: Vi slår ett slag för handikappade husdjur


Jerry är en tuff, lekfull och lite bångstyrig gatuhund från Rumänien som kan stå på händerna! Men det började med att han landade på fötterna när han fick flytta in hos Shena och inspirerade henne att starta ett djurhem som tar hand om handikappade djur. Läs artikeln här!

Pride of Omlet: Den trofasta följeslagaren


Marthas husse och matte, Nicola och Ben, köpte höns till Nicolas mamma Julia som bodde tillsammans med dem. Familjen hade aldrig kunnat tro att en höna skulle bli en trofast följeslagare till Julia när hon drabbats av demens på äldre dagar. Läs artikeln här!

 

Pride of Omlet: Burhönsen som fick jobb på ett stödboende


Hennifer, Marge och Sybil började livet som burhöns, men nu går de fritt och njuter av livet tillsammans med Jonathan som ger hönorna ett bättre liv på stödboendet Rosemead. Jonathan (en av de anställda och förespråkare för höns) tycker att hönor har en fantastisk förmåga att hjälpa till att lösa svåra sociala situationer. Läs artikeln här!

Pride of Omlet: Det perfekta paret


På pappret var Kipper inte direkt vad Angela letade efter, men efter många år av problem med hans beteende blev han en väldigt väluppfostrad blodgivare som räddat livet på över 40 andra hundar och det visade sig att Kipper var den perfekta hunden för Angela. Läs artikeln här!

Pride of Omlet: Hönan Henni fick jobb som lärarassistent


Hönan Henni jobbar som lärarassistent. Hon är en söt och gosig höna som älskar barn och följer i sin husse Hamish och matte Veritys fotspår. Läs artikeln här!

Pride of Omlet: Mipit tar hand om sin matte


Mipit är en psykisk hälsa-hund till sin matte Henley. Han hjälper Henley att vara självständig och må bra och vem skulle inte vilja ha en hund som kan ta ut soporna, svara när det ringer och alltid vara den bästa vännen i både vått och torrt? Läs artikeln här!

Pride of Omlet: Den pensionerade filmstjärnan Peaky


Han är bara ett år gammal, men Peaky är redan en pensionerad filmstjärna. Han hade bott i en bur hela livet och bara blivit utsläppt när det var dags att jobba och när han flyttade in hos Joana och Fergus var han ett fluffigt men nervöst gult vrak. Men de har bestämt sig för att hjälpa Peaky, deras söta lilla kanariefågel, att kunna blomstra och känna sig trygg igen. Läs artikeln här!

Pride of Omlet: Katten Harry räddade livet på Sophia


När man har växt upp med husdjur tycker man aldrig riktigt att ett hem känns riktigt som hemma utan ett djur i familjen. Vad Sarah inte visste när hon räddade den lilla katten Harry var att han skulle komma att rädda livet på hennes dotter Sophia. Harry har nämligen en speciell gåva, han kan känna av när Sophia håller på att få ett epilepsianfall och har räddat hennes liv många gånger. Läs artikeln här!

Pride of Omlet: Hunden Busters skägg


Busters öde var att han skulle jaga bollar på Barry Islands stränder. Han är en älskvärd labradoodle med stora bruna ögon och ett långt skägg. Han är en tänkare som gillar att leka och han har skrivit en barnbok tillsammans med sin matte Natalie för att öka medvetenheten om autism. Läs artikeln här!

Pride of Omlet: Den modiga kaninen Pixie


Det är svårt att beskriva precis hus rädd kaninen Pixie var när organisationen RSPCA letade efter ett nytt hem till henne och hon hamnade hos en van kaninägare. Men 18 månader senare har den busiga lilla kaninen allt hon kan önska sig och lär sig sakta att lita på sin nya matte Wendy som verkligen älskar henne. Läs artikeln här!

No comments yet - Leave a comment

This entry was posted in Höns


Pride of Omlet: Den modiga kaninen Pixie


Den här artikeln är en del av vår artikelserie ”Pride of Omlet”, en samling fantastiska historier som slår ett slag för extraordinära husdjur och delar berättelser om deras mod, talang, kärlek för människor och medkänsla med världen.

-Av: Anneliese Paul

Det är svårt att beskriva precis hus rädd kaninen Pixie var när organisationen RSPCA letade efter ett nytt hem till henne och hon hamnade hos en van kaninägare. Men 18 månader senare har den busiga lilla kaninen allt hon kan önska sig och lär sig sakta att lita på sin nya matte Wendy som verkligen älskar henne.

Wendy hade tidigare två vackra kaniner som hon avgudade, en kolsvart rex-hane som hette Jensen och hans chokladbruna partner Havana. Men 2019 dog Havana plötsligt av lunginflammation och Jensen blev så ledsen att han inte ens ville lämna sin sovplats. Han var en deprimerad och olycklig liten kanin.
Wendy ville att han skulle ha en ny kanin-kompis som sällskap så hon begav sig till djurhemmet RSPCA Canterbury och träffade Pixie som hade blivit allvarligt försummad. Pixie hade tagits om hand tillsammans med sin partner, men dessvärre överlevde inte den andra kaninen. Pixie hade nästan svultit ihjäl, var bara skinn och ben och var tvungen att gå upp i vikt innan hon var redo att flytta till ett nytt hem, och Wendy ville ge henne det hem fullt av kärlek som hon förtjänade.

Hon tänkte att Pixie skulle vara den perfekta kompisen för Jensen och tog med henne hem. Hon hade delat in kaninhuset i två delar så att de sakta men säkert kunde introduceras. Efter ungefär en månad låg de bredvid varandra med endast ett nät som avdelare, så då tänkte Wendy att det var dags för dem att flytta in tillsammans. Men Pixie var traumatiserad och hennes rädsla visade sig genom ett aggressivt beteende. Hon var så rädd att hon bet Jensen och hon var upprörd och rädd för allt. Under en tid var det svårt att ens ställa ned hennes matskål eftersom hon gjorde ett utfall mot handen som ställde ner den. Wendy tyckte att det var hemskt att se Pixie så rädd och olycklig.
Så hon bestämde att det var bäst att Pixie fick vara i en egen bur och då började hon väldigt sakta bygga upp förtroendet. Och nu, 18 månader senare, lyfter hon upp nosen för att bli klappad och hon hoppar bredvid Jensen. Deras kaningårdar från Omlet är precis bredvid varandra så att de har sitt eget utrymme, men ändå kan se varandra. De har också en bod som har delats i två delar med tre olika våningar, fönster, balkonger och de har både en lucka ut till sin kaningård där de sen kan ta sig igenom tunnlar till den inbyggda altanen. Dörrarna på kaningården från Omlet gör att Wendy kan släppa in en kanin i taget i huset och det som en gång var Wendys matrum är nu ett lekrum för kaninerna med en låda, några trappsteg och tunnlar så att de kan springa runt och leka. De turas om att vara i lekrummet och Wendy lämnar alltid dörren öppen så att det inte blir för varmt.
Varje morgon innan hon går till jobbet gör hon en sallad till kaninerna och deras favorit är grönkål eller svartkål blandat med örter som persilja, mynta och basilika. På sommaren brukar hon också plocka färska gröna blad och rosenblad. Kaninerna får också tre eller fyra olika sorters hö att välja på i sina gårdar och då och då får de också kaningodis eller jordgubbar, vilket de fullkomligt älskar.
Från att ha varit en ledsen och övergiven kanin har Pixie nu verkligen genomgått en förvandling med hjälp av Wendy som förstår hennes förflutna, har byggt upp hennes självförtroende och matar henne med hennes favoritmat. Jensen har också fått en ny lekkamrat som heter Tingeling och är en vit och blåögd liten mini rex-kanin. Wendy älskar alla sina tre fantastiska kaniner, men Pixie har en speciell plats i hennes hjärta eftersom hon är en överlevare.

“Hon skulle kunna få mig att gråta glädjetårar nästan varje dag. Hon har så mycket kärlek att ge och är så mottaglig. Jag är så tacksam för och förvånad över att den här lilla kaninen faktiskt kunde förlåta oss människor.”

 

No comments yet - Leave a comment

This entry was posted in Husdjur


Pride of Omlet: Hunden Busters skägg

Den här artikeln är en del av vår artikelserie ”Pride of Omlet”, en samling fantastiska historier som slår ett slag för extraordinära husdjur och delar berättelser om deras mod, talang, kärlek för människor och medkänsla med världen.

-Av: Anneliese Paul

Busters öde var att han skulle jaga bollar på Barry Islands stränder. Han är en älskvärd labradoodle med stora bruna ögon och ett långt skägg. Han är en tänkare som gillar att leka och han har skrivit en barnbok tillsammans med sin matte Natalie för att öka medvetenheten om autism.

Buster 1Natalies son Ethan fick diagnosen ADHD och autism när han var fyra och då bestämde hon sig för att säga upp sig på sitt jobb som lärare för att ta hand om Ethan på heltid. Natalie hade alltid haft en hund som liten och ville såklart att Ethan skulle få samma positiva upplevelse av en trogen vän i vått och torrt, så de åkte till en bondgård i närheten som hade tre valpar till salu. En var vild och galen, en var tyst och lugn och en var en blandning av båda. De valde den som var någonstans mittemellan och de döpte honom till Buster.

Efter att ha haft Buster i ett par veckor blev det tydligt att Ethan inte var speciellt intresserad av honom, så han blev Natalies bästis istället. Att ta hand om Ethan på heltid var inte alltid lätt och Buster var ett fantastiskt stöd på dagar när allt kändes jobbigt. Han motiverar Natalie och hon kan också ta honom på långa promenader längs stranden där de båda kan koppla av.

Ett par år efter att Ethan fick sin diagnos föddes Isobelle. Hon är mörkrädd så Buster sover på hennes rum för att hon ska känna sig trygg och på dagarna är han hennes lekkompis. De älskar att klä ut sig och på kvällen läser hon en saga för honom och borstar hans päls.

Allt eftersom Buster blev äldre blev håret på hans haka längre och längre tills han hade ett nästan 20 cm långt skägg! Och en hund med ett skägg är inte en vanlig syn så folk började stirra. Natalie var redan ganska van vid att folk stirrade när de var ute och Ethan fick ett utbrott, eftersom många inte förstår ADHD och ofta också kommenterade på situationen vilket var väldigt förkrossande för henne.

Men hon insåg snabbt att folk stirrade på Buster av helt andra anledningar. När de promenerade på stranden kom folk ofta upp och frågade om hans skägg var äkta. Men folk frågade för att de var nyfikna och roade och det fick människor att prata på ett positivt sätt. Så vad gör en positiv före detta lärare med den här upplevelsen? Såklart skriver hon en bok! Så Natalie skrev boken “That Dog Has Got a Beard” där Buster har huvudrollen! .

Det är en berättelse om att vara speciell och helt unik och Natalie och Buster har varit på turné på många bibliotek i hela Wales, och till och med varit med på den lokala TV-kanalen ITV Wales för att starta konversationer som hyllar att alla är olika och öka medvetenheten om autism genom berättelsen om Busters skägg.

“Många barn ser inte handikappade barn och det finns mycket negativitet runt att inte vara som alla andra. Du vill att människor ska acceptera andra som de är och en älskvärd labradoodle är ett perfekt sätt att starta en konversation. Han ser annorlunda ut eftersom han har ett skägg. Men det är en fantastisk egenskap som gör honom speciell!”, avslutar Natalie.

Buster 3

No comments yet - Leave a comment

This entry was posted in Hundar


Pride of Omlet: Katten Harry räddade livet på Sophia

Den här artikeln är en del av vår artikelserie ”Pride of Omlet”, en samling fantastiska historier som slår ett slag för extraordinära husdjur och delar berättelser om deras mod, talang, kärlek för människor och medkänsla med världen.

-Av: Anneliese Paul

Harry on the sofa

När man har växt upp med husdjur tycker man aldrig riktigt att ett hem känns riktigt som hemma utan ett djur i familjen. Vad Sarah inte visste när hon räddade den lilla katten Harry var att han skulle komma att rädda livet på hennes dotter Sophia. Harry har nämligen en speciell gåva, han kan känna av när Sophia håller på att få ett epilepsianfall och har räddat hennes liv många gånger.

I mars 2017 när Harry, som är en vacker svart katt, bara var ett par månader gammal var han instängd i ett skåp där han inte hade överlevt speciellt länge. Han fick inte komma ut, fick för mycket mat, var smutsig, blev attackerad av en hund och sågs som kullens “vekling”.

Sarah hörde talas om kattungen i skåpet genom en kollega och kunde inte lämna en liten katt till ett sånt hemskt öde. Hon kontaktade ägaren på Facebook och frågade om hon kunde få ta hand om honom. Harrys ägare var glad över att bli av med honom och han fick komma ut ur skåpet och flytta in hos Sarah.

Till att börja med kröp han mest ihop och gömde sig i ett hörn och han var livrädd för ljudet av steg som närmade sig. Men det tog bara en vecka innan han var en helt ny och utåtriktad katt som sprang och hälsade vid dörren. “Första gången han spann hemma hos oss såg det ut som att han fick panik och inte förstod var det var som hände, men efter det så började han känna sig mer bekväm”, säger Sarah.

En måndag fyra år senare sitter Harry på fönsterbrädan i sitt kärleksfulla hem och väntar på sin lillmatte Sophia.

Sophia har både autism och epilepsi och Harry har räddat livet på henne flera gånger än mamma Sarah kan komma ihåg.

Innan de skaffade Harry var Sophia besatt av katter. Hon älskade att gå till affären och titta på saker för katter, eller lära sig mer om dem eller bara titta på bilder online. Så här Harry flyttade in var Sophia överlycklig och han blev omedelbart hennes skugga. Han följer efter henne överallt i huset och när hon äter sitter han bredvid henne och när hon går och lägger sig sover han bredvid henne. När hon kommer hem från skolan är Harry alltid där på fönsterbrädan och väntar på henne och han vill alltid vara nära henne och gillar inte när de inte är tillsammans.

Allt eftersom bandet mellan Harry och Sophia växte sig starkare, blev Harry också mer självsäker. Han var vanligtvis en väldigt lugn katt men han började hitta sin röst och säga till när han ville gå ut eller bli insläppt. Han började också bisarrt nog att jama på vindsluckan och det kunde pågå i 20 minuter. Sarah har tagit med honom upp på vinden för att titta runt, men det var fortfarande något som skrämde honom. Men det var Harrys känsliga sinnen och höga röst som skulle visa sig vara gåvan som många gånger räddat livet på Sophia.

Sex månader efter att Harry flyttade in med dem började Sophia få epilepsianfall. Hon fick dem oftare och oftare och de började bli mer allvarliga. Samtidigt började Harry skrika mitt i natten vilket fick Sarah att vakna och springa in på Sophias rum för att se varför han förde oväsen och då upptäcka att Sophia fått ett anfall i sömnen.

Det finns inget varningssystem för den typ av epilepsi som Sophia har, inget armband eller larm för att väcka föräldrar som sover. För Sophia är SUDEP, så kallad plötslig oväntad oförklarad död, ett riktigt hot. För hennes mamma Sarah är det en mardröm som hon måste leva med dygnet runt.

Harry började larma inte bara på natten utan också dagtid. Han ger inte ifrån sig ett vanligt kattskrik utan ett mer panikartat larm – ett ylande skrik. När Sarah är ensam på sitt rum och får ett anfall larmar och skriker Harry tills Sarah kommer till räddning och sen sitter han ofta på hennes bröstkorg och puffar på henne eller gnuggar sitt huvud mot henne för att få henne att vakna till igen.

Innan de skaffade Harry kunde Sophia aldrig vara ensam utifall hon fick ett anfall. Men nu kan både Sophia och Sarah ha mer egentid eftersom de vet att Harry alltid är på alerten och varnar om det behövs.

Harry var den sista pusselbiten i deras lilla familj och med Harry i huset kan Sarah och Sophia känna sig säkra. “Han är en sötnos, en livräddare och få förstår hur mycket säkrare jag känner mig med honom i huset”, säger Sarah. “Han betyder allt för mig, jag älskar honom”, avslutar Sophia.

No comments yet - Leave a comment

This entry was posted in Katter


Pride of Omlet: Den pensionerade filmstjärnan Peaky

Den här artikeln är en del av vår artikelserie ”Pride of Omlet”, en samling fantastiska historier som slår ett slag för extraordinära husdjur och delar berättelser om deras mod, talang, kärlek för människor och medkänsla med världen.

-Av: Anneliese Paul

Han är bara ett år gammal, men Peaky är redan en pensionerad filmstjärna. Han hade bott i en bur hela livet och bara blivit utsläppt när det var dags att jobba och när han flyttade in hos Joana och Fergus var han ett fluffigt men nervöst gult vrak. Men de har bestämt sig för att hjälpa Peaky, deras söta lilla kanariefågel, att kunna blomstra och känna sig trygg igen.

När Joana träffade Fergus visste hon inte att hon skulle få en papegoja på köpet. Den hade varit hans bästa vän i 22 år och tillsammans utökade de familjen med en fräck undulat. “Han var som en hund och ville sova tillsammans med oss. Du kunde hålla honom och pussa på honom!” berättar Joana. Men dessvärre dog papegojan inte långt därefter på grund av sin höga ålder och sen blev undulaten obotligt sjuk och huset blev väldigt tyst.

När Storbritannien påbörjade sitt första lockdown tyckte de att det var väldigt tyst i huset utan några fåglar. Därför bestämde de sig för att göra huset redo för en ny fågel och använde tiden till att hitta den perfekta buren. Allt de behövde nu var en fågel.

Fergus jobbar inom TV och det var välkänt att om någon hade ett djur som behövde ett hem skulle han vara intresserad. En dag anlände en riktigt liten solstråle till inspelningen, en solgul liten kanariefågel som ägdes av en leverantör av djur till TV-program. Fergus började prata med ägaren och fick veta att den lilla fågeln var lättretlig och inte kunde bo tillsammans med andra fåglar vilket betydde att den var tvungen att bo ensam i en mindre bur. När ägaren såg hur entusiastisk Fergus var frågade han “vill du ha den här fågeln?”

Fergus blev extatisk, ringde Joana och sa “vi kan få en kanariefågel!”. Så när inspelningen var över tog Fergus med sig Peaky hem till Edinburgh.

Men de fastnade mitt i en snöstorm på vägen hem och var tvungna att sitta i bilen i flera timmar innan de räddades av lokalbefolkningen som gav dem någonstans att sova över natten. Nästa dag när vägen plogats kunde Peaky och Fergus fortsätta resan hem och när de äntligen kom fram var det genast liv och rörelse i huset igen.

Peaky sjunger fantastiskt vackert och kvittrar glatt när han hör vattnet i kranen, vattenkokaren eller hårfönen och han körar också när Joana är på ett videomöte. Men till skillnad från deras tidigare fåglar är han väldigt rädd av sig och trivs bäst inne i sin bur.

Ibland vill han inte alls komma ut men Joana har förstått att det kan ta lite tid att lära känna honom.

Joana har en djup förståelse för fåglar och jobbar långsamt och tålmodigt på att Peaky ska lita på sin nya familj. När hon var yngre hade hon en tidning som hette “The Birds Club” och som hon skrev som om en det var en fågel som höll i pennan. Joana är numera en författare och jobbar för tillfället på en serie barnböcker som handlar om en fågel och Peaky har till och med en liten roll som sig själv i en av dem.

Han har blivit mycket modigare och äter då och då godis från Joanas hand och hans favoriter är frön, hirs och spenat och Joana ser till att han alltid har möjlighet att flyga in i buren igen om han inte känner sig bekväm. Hon vill inte att han ska göra ett uppträdande utan vill bara att han ska känna att han kan lita på henne.

 

“Jag jobbar på att han ska ändra uppfattning om oss och lita på oss. Han kom till oss efter att vi varit utan fågel i ett år och han har ingen aning om hur glad jag är att han flyttat in hos oss” avslutar hon.

No comments yet - Leave a comment

This entry was posted in Husdjur