Möte med Charlotte, Kitty & Isobel

Inför lanseringen av vår nya hamsterbostad rekryterade vi några frivilliga deltagare för att testa den hemma. Nu efter några månader är våra recensenter redo att dela med sig av sina erfarenheter…

Tack för att ni vill prata med mig idag. Kan ni börja med att berätta vad ni heter och hur gamla ni är?

Isobel: Jag heter Isobel. Jag är sex år.

Charlotte: Jag heter Charlotte och jag är åtta år.

Kitty: Jag heter Kitty.

Och hur gammal är du Kitty?

Kitty: Sex.

Från vänster till höger: Isobel, Charlotte & Kitty – som håller Rascal, deras hamster.

Hej på er. Så idag ska vi prata om… gerbiler?

[Enstämmigt]: Nej!

Möss?

Isobel: Nej, hamstrar!

Ja såklart, hamstrar. Men varför ska vi prata om hamstrar?

Isobel: Därför att vi har en hamster.

Charlotte: Vi blev utvalda att testa en produkt för Omlet.

Okej, vi tar det från början. Hur länge har du haft din hamster?

Charlotte: Hm, 5 månader tror jag.

Mamma: Var det i april vi fick den?

Charlotte: Mars.

Isobel: Nej, maj!

Mamma: Jag tror att Charlotte har rätt.

Okej, så 5 månader då. Och vad hände när du fick din hamster?

Charlotte: Jo, mamma och pappa gav oss den som en överraskning en dag efter skolan.

Isobel: Ja, det var en dag efter skolan.

Och vad har ni testat?

Charlotte: Vi har testat Omlets nya hamsterbur.

Isobel: För att se om den är bra eller dålig.

Bra eller dålig? Intressant. Men för att kunna testa buren behöver ni såklart en hamster…

Charlotte: Precis!

Så vad heter er hamster?

Isobel: Rascal!

Är Rascal en hona eller hane?

Isobel: En hane.

Visste ni det med en gång?

Charlotte: Mamma berättade det för oss. Men vi visste det ändå för vi tyckte att han såg ut som en pojke.

Isobel: Jag tycker att han ser ut som en tjej.

Kitty: Jag med.

Isobel: Det är ganska svårt att se.

Ja, jag förstår det. Vem valde namnet?

Charlotte: Jag! Därför att han alltid försöker rymma! Han försöker smita ner mellan dynorna i soffan. Det är hans flyktväg.

Oj då, vilken rackare!

Charlotte: Det är okej, för pappa fångar honom med en gång.

Isobel: Men Charlotte är expert på att hålla honom.

Höger: Charlotte håller Rascal. Vänster: Isobel håller honom.

Hur håller ni honom?

Charlotte: Man plockar upp honom.

Plockar upp honom? Som man plockar upp hundbajs?

Charlotte: Nej!

Isobel: Blää!

Kitty: Nej!

Skojar bara.

Charlotte: Man behöver vara bestämd.

Varför då?

Charlotte: För att man måste. Så han känner sig trygg och inte flyr.

Det låter vettigt. Det låter som att du tar ut honom ur buren och släpper in honom i hans lekhage ganska mycket? Varför det?

Charlotte: Så att han inte blir otämjd. Om det är rätt ord.

Det är det! Så du tar ut honom och leker med honom så att han kan lära känna dig?

Charlotte: Ja, så han lär känna oss och så han inte blir för vildsint – heter det så?

Ja! Ett annat bra ord!

Charlotte: Ja, han bits inte och vi vill inte att han ska börja bitas. Men det är nog trevligt för honom att komma ut, så att han inte blir uttråkad.

Absolut. Så vad gillar du mest med att ha en hamster?

Charlotte: Att leka med honom!

Isobel: Ja, att leka med honom.

Vilka lekar leker ni?

Charlotte: Vi tittar på när han springer runt i lekhagen och gör labyrinter för honom att gå igenom, och så börjar vi skratta. Men inte för högt. För han har känsliga öron.

Aha, så ni försöker vara försiktiga med honom?

Charlotte: Ja, han är ju så liten.

Isobel: Som mormors hundvalp.

Charlotte: Isobel, detta handlar om hamstrar. Inte hundvalpar!

Haha! Vad trevligt att er mormor har en hundvalp. Tror ni att hundvalpen och hamstern skulle komma överens?

Charlotte: NEJ!!!

Isobel: Nej nej nej!

Kitty: Nej!

Ursäkta, nu är jag dum.

[Skeptiska blickar]

Verkligen. Förlåt.

Charlotte: Det är okej.

Var i huset bor Rascal?

Charlotte: Vi har honom i vardagsrummet.

Okej. Använder alla vardagsrummet?

Isobel: Ja, alla. Det är ett rum för hela familjen.

Och mamma och pappa hade inget emot att ha hamstern där?

Charlotte: Det var de som bestämde det! Jag ville ha honom i mitt sovrum.

Isobel: Jag ville ha ett marsvin eller en kanin. Men vi fick en hamster.

Mamma: Haha, det behöver du inte säga!

Nej, vi vill höra sanningen! Men nu när ni har Rascal, skulle ni vilja byta honom mot ett marsvin eller en kanin?

Isobel: NEJ!

Charlotte: Nej, nej nej. Absolut inte.

Kitty: Nej.

Charlotte: Han är så mjuk och tam.

Så hur är det att lyfta upp honom?

Charlotte: Han är väldigt mjuk. Jag gör en bro med mina händer och han springer över dem. Han är jättesnabb! Och han är så mjuk och söt.

Vilken färg har han?

Charlotte: Guldfärgad, blond. Och lite vit.

Rascal i sin hamsterbostad från Omlet.

Lite som dina systrars hårfärg då?

Charlotte: Ja! Lite så.

Han låter mysig.

Isobel: Ja, mitt hår är också blont och långt.

Ni har fint hår alla tre.

Charlotte: Tack.

Isobel: Grejen med mitt hår är –

Charlotte: Isobel, nu håller vi oss till ämnet!

Börjar Isobel ofta prata om andra helt andra saker?

Charlotte: Ja, hela tiden.

Det gör jag med, hela tiden, ingen fara.

Mamma: Tjejer, snälla sluta snurra runt på stolarna. Det gör mig yr.

Charlotte: Nu har mamma börjat prata om något annat.

Haha. Ok. Varför tycker ni att hamstrar är bra som husdjur?

Charlotte: Hm, därför att vi får honom efter att vi har ätit middag.

Okej, som efterrätt menar du?

[Charlotte & Isobel samstämmigt]: NEJ!

Kitty: Hahahaha

Charlotte: Nej! Alltså vi kan leka med honom efter middagen och då sover han inte!

Isobel: Ja. Därför att vi kan leka med honom.

Aha, jag förstår. Så när sover hamstrar? Och när är de vakna?

Isobel: De vaknar på natten.

Så kvällen för oss är som hans morgon?

Isobel: Nej, för det mesta sover han fortfarande. Men vi väcker honom väldigt försiktigt.

Hur gör ni det?

Charlotte: Jo, vi lyfter av överdelen på hans bur, sedan lyfter vi försiktigt upp gömställena i kartong och en del av hans strö. Men pappa måste hjälpa till för att se till att vi inte skrämmer honom och att han är glad.

Hur vet ni att han är glad?

Charlotte: Jo, han är alltid på bra humör. Därför att han sover så mycket.

Det förstår jag.

Charlotte: Mamma, kan du sluta äta godis. De är till oss!

Mamma: Ursäkta.

Och vad gör han mer? Bajsar han mycket?

Charlotte: Ja, för det mesta på ett och samma ställe i hans bur. Men inte när vi tar ut honom.

Isobel: När vi först fick honom, bet han oss en gång. Men det gör han inte nu. Aldrig faktiskt.

Det låter som att det beror på att ni har varit väldigt försiktiga och gett honom massor av kärlek och omsorg och lärt er hur man tar hand om honom ordentligt.

Charlotte: Ja, vi är väldigt försiktiga med honom.

Isobel: Men jag kan inte hålla honom!

Är det för att du är liten och har svårt att sitta still?

Isobel: Ja.

Charlotte: Det är jag som har svårt att sitta still!

Jag med.

Mamma: Tjejer, sitt still snälla.

Ursäkta, jag hjälper inte till här. Jo, jag vet något som jag ville fråga: vem städar hans bur?

Charlotte: Vi hjälper pappa att göra det. Vi leker ofta med honom medan pappa tar ut de smutsiga delarna.

Det låter som ett bra arrangemang.

Isobel: Jag hjälper till. Och Kitty hjälper också till.

Isobel, pratar du dubbelt?

Isobel: Jag vet inte ens vad det är! Vad är dubbelt prat?

Charlotte: Du pratar för er båda.

Isobel: Oj då.

Mamma: Kitty, vad vill du säga om Rascal?

Isobel: Han sover hela dagen. Och vi kan inte se honom på natten för att vi ligger i sängen.

Mamma: Jag sa Kitty!

Kitty: Ja.

Charlotte: Jag har berättat detta för dig Isobel, han är vaken på natten.

Så vad tycker ni om den nya buren, gillar ni den?

Charlotte: Ja, jag gillar den. Den är bra.

Isobel: Jag gillar den också. Den är blå och orange och den ser snygg ut.

Kitty: Den heter Omlet.

Haha!

Charlotte: Ibland när vi tar ut honom nyser han. Och tvättar ansiktet.

Åh vad gulligt.

Charlotte: Mamma gillar att ta kort och hon säger ‘Ååh, han är så söt!’ Han reser sig upp på bakbenen och gör så här. Med frambenen. [Gör ett väldigt sött intryck av en hamster som tvättar ansiktet med tassarna.]

Åh, vad gulligt! Bra härmning. Så skulle du säga till andra barn att en hamster är ett bra husdjur?

Charlotte: Ja. Därför att de är så roliga. Och söta. Och mjuka. De är allt det. Det enda som inte är så kul är att hamstrar mest är vakna på natten.

Ja, precis.

Mamma: Varför gillar du honom Kitty?

Isobel: Jag älskar honom!

Mamma: Du heter väl inte Kitty.

Isobel: Hahaha.

Kitty: Jag gillar honom därför att han är så snäll.

Charlotte: Han får oss att skratta.

Kitty: Ibland när vi tar ut honom springer han runt och har kul och det tycker vi är roligt. –

Charlotte: Ja, vi har roligt med honom.

Isobel: Charlotte! Kitty har inte pratat färdigt!

Kitty: Det har jag.

Och pratar någon av er med Rascal ibland?

Charlotte: Pappa gör det hela tiden.

Kul! Och vad äter han? Rascal alltså, inte pappa.

Charlotte: Hamstermat. Men ibland godsaker. Som äpple. Eller morötter. Eller sallad.

Har ni någon gång sett hans kinder bli stora?

Kitty: Jo –

Charlotte: När –

Mum: Låt Kitty prata!

Kitty: När han äter stoppar han in massor med mat och gömmer det i kinderna.

Charlotte: Jag tror att hamstrar gör det för att spara maten. Men jag vet inte hur de gör!

Han har stretchiga kindpåsar! Skulle ni vilja ha kindpåsar som kan bli så stora som en hamsters?

Charlotte: NEJ!

Isobel: Aldrig någonsin.

Kitty: Nej nej nej.

Var inte orolig. Det kommer inte att hända. Och använder han sitt motionshjul?

Isobel: Ja, men det är väldigt, väldigt tyst.

Kitty: Det gnisslar inte.

Charlotte: Nej, det gör det inte. Det är helt tyst. Allt man hör är hans små tassar.

Toppen. Har du sagt till dem att säga det?

Mamma: Nej!

Charlotte: Just det ja, han gillar sandbad också.

Isobel: Ja, det gör han.

Varför gör han det?

Charlotte: För att hålla sig ren.

Isobel: Det är viktigt att hålla honom ren.

Charlotte: Sanden gör honom ren. Så att han blir skinande ren.

Kitty: Kan vi få godis nu?

Absolut. Tjejer, tack så mycket. Ni har varit så hjälpsamma. Dags för belöningen nu. Ni har förtjänat det.

This entry was posted in Hamstrar