Allt du behöver veta om att ha tuppar

De flesta hobbyhönsägare begränsar sig oftast till höns och äggen de ger. Tuppar är helt enkelt inte med på listan, kanske för att de håller hårt på revir, gör allt de kan för att försvara sin flock, och är ökända för att vara högljudda tidigt på morgonen.

Men de är också otroligt vackra fåglar, och om du vill få egna kycklingar är det tuppen givetvis nödvändig.

Det finns både för- och nackdelar med tuppar, och saker du måste tänka på innan du skaffar tupp, så vi har satt ihop den viktigaste informationen här!

Först, de bra sakerna

Tuppar ser fantastiska ut när de vandrar runt i sitt revir. Deras stora kammar och slör skakar darrar som gelé, och deras utstående stjärtfjädrar och ‘man’ av framstående nackfjädrar är iögonfallande. Deras hållning får en att tänka på någon som är på väg ut på ett dansgolv för att visa upp sina moves!

Men utseendet är inte allt. Tuppar håller alltid utkik efter faror, och kommer försöka attackera alla inkräktare de tror de har en chans mot. Han är inte korkad nog att ge sig på en hund eller katt, men kommer se till att de förstår att de inte är välkomna genom kroppsspråk och läten. Det ger hönsen tid att fly till säkerhet, och tuppen kommer snart följa deras exempel om han känner att han håller på att tappa kontrollen.

En tupp kommer tillföra harmoni till en flock hönor, och han ser till att ingen blir mobbad och att allting står rätt till, ungefär som en välvillig men kanske inte allt för lydig vallhund.

Om du vill ruva ägg och få kycklingar krävs det hjälp från en tupp. Det går hur bra som helst att ära obefruktade ägg, så länge du plockar den en gång om dagen. Befruktade ägg som tagits bort från värmen under en höna kommer inte utvecklas till kycklingar.

Och nackdelarna?

Om du bor i en stad eller by kan oljudet från tupparna bli ett problem. På många ställen är det därför förbjudet att ha tuppar, så kolla med länsstyrelsen där du bor. Om du bor någonstans där dessa regler inte gäller är det upp till dig. Men grannarna då?

Det kluriga är att folk som har tuppar, och många andra med dem, älskar ljudet av en galande tupp på morgonen. Jag som skriver detta blogginlägg är en av dessa, och jag bor i en by där åtminstone ett halvt dussin tuppar försöker överrösta varandra varje morgon. Det är ett mycket bättre ljud än det från bilmotorer och dörrar som smälls igen när folk gör sig redo för dagen. Om folk kan vänja sig vid att bo vid en väg kan de väl säkert vänja sig vid det fantastiska ljudet från en tupp?

Dessvärre är det inte alltid så lätt, och en galande tupp kan leda till stora problem med grannsämjan. Så om du har grannar som bor nära är det något du måste tänka på. Börja med att prata med alla som bor nära nog att höra tupparna på morgonen och se hur de ställer sig till idéen. Man vet aldrig, kanske är de positivt inställda till en ny väckarklocka!

Det finns sätt som sägs hålla tuppar tysta tills alla i kvarteret stigit upp, t.ex. band som sätts runt halsen och som begränsar luftflödet genom struphuvudet utan att påverka andningen, eller att låta tuppen sova någonstans där han inte kan sträcka på halsen högt nog för att få fram sitt kuckeliku. Men det är naturligt för tuppar att gala, så om du (eller dina grannar) inte står ut med att mötas av galandet tidigt på morgonen är det förmodligen bäst att bara ha höns.

Tuppen är inte bara hönsens version av en vallhund, han också vakthund. Så fort han får syn på någonting som inkräktar på hans revir kommer han berätta för dig om det. Det är en vaksamhet som man kan förvänta sig av en fågel som en gång sågs som solgudens budbärare. Det är en ganska fin bild: han galer inte för att irritera dig, han galer för att berätta att den livsviktiga solen har anlänt. Och vem kan ifrågasätta det?

This entry was posted in Höns