Sufflé hjälpte mig att behålla förståndet under lockdown

Hattie Garlick är en skribent och nybliven hönsägare som bor i Norfolk i Storbritannien. Hon skaffade två dvärgkochin-hönor under landets tredje “lockdown”, men var orolig för hur de skulle passa in i en familj som redan bestod av två barn, en katt, en guldfisk och en hund. Läs vidare för att få veta hur det gick…

Det senaste året har du med största sannolikhet upptäckt hur avslappnande det kan vara att baka bröd, och Google rapporterade att de aldrig har haft så många sökningar på brödrecept. Men när alla andra behöll förståndet med hjälp av surdegsbröd var det sufflé som räddade mig.

Sufflé är en höna. Hon och hennes syster Einstein flyttade in i vår trädgård mitt under Storbritanniens tredje ”lockdown”. Barnen ville ha fler husdjur, jag drog gränsen vid papegojor, och jag och min man tänkte att hönor ju i alla fall lägger ägg. Vi var inte mer exalterade än så dagen då vi hämtade hönorna från en bonde i närheten. Den dagen hade jag heller ingen aning om att de också skulle spara mig en smärre förmögenhet på att inte behöva gå i terapi.

Allteftersom dagarna gick insåg jag nämligen att hönsen fick ut mig ur huset och ut i trädgården, och jag fann mig själv ståendes vid hönsgården för att se vad hönorna hade för sig och jag insåg att det var något ganska fascinerande med hur de rörde sig.

Carri Westgarth är en universitetslektor vid University of Liverpool som specialiserar sig i hur djur och människor interagerar. Hennes forskning har visat att det kan ha en avslappnande effekt att titta på en hund som springer eftersom deras ohämmade glädje smittar av sig. Att titta på en höna som krafsar och pickar är mycket mindre dramatiskt, men det verkar lugna och inte skärpa mitt känslotillstånd. Och under pandemin som slet på mina nerver och gjorde mig orolig var det precis vad jag behövde.

Men det kanske inte borde ha varit så förvånande. Höns används numera som terapi-djur både i USA och Kanada och här i Storbritannien har en välgörenhetsorganisation som heter “Henpower” introducerat höns på mer än 40 äldreboenden. En studie från Northumbria University visade att de boende märkbart hade förbättrat sin hälsa och sitt välmående samtidigt som känslor av stress och ensamhet hade reducerats.

Det var ett par månader efter att Sufflé och Einstein flyttade in som jag verkligen förstod varför. Medan min dotter tycker att hönsen är extremt söta är de inte lika antropomorfiska som hundar och katter. Höns tillhör trots allt en helt annan djurgrupp än oss. De är som det ultimata förhållandet utan förpliktelser, de är fantastiska som sällskap men utan det känslomässiga bagaget. Sufflé och Einstein har ingen aning om att jag oroar mig över Brexit och R-tal, det är helt irrelevant för dem och de kunde inte bry sig mindre.

De behöver mig precis tillräckligt mycket för att få mig att dra på gummistövlarna och stampa ut i den friska luften varje morgon för att öppna dörren till deras Eglu Cube. Jag har insett att det här är en mycket bättre vana än min gamla rutin i lockdown som var att sätta mig framför datorn i pyjamas och inte klä på mig förrän lunch, och jag känner mig mycket mer positiv inför dagen. De bryr sig heller inte om ifall de ser mig eller inte, och efter flera månader av barn som ropar “maaaaaaaaammmmmma” och klättrar på väggarna dygnet runt kan jag inte vara mer tacksam för det.

Men vi hade i alla fall rätt om en sak när vi bestämde oss för att skaffa höns. Färska hönsägg på morgonen är är en riktig välsignelse på frukostbordet. De är också riktiga humörhöjare och det känns så bra att sträcka in handen i värpredet och plocka upp de här små miraklen ur höet.

This entry was posted in Höns