Så här ser en vanlig dag ut för en hönsägare i stan

Miriam Drennan växte upp på en ekologisk bondgård där det fanns höns, marsvin, vaktlar, kor, hästar, hundar och en hel del katter. Numera bor hon i stan, i en förort till Nashville, Tennessee, och jobbar som frilansskribent. Hon har haft sina höns i nästan två år och trots att hon numera bor i en storstad så följer hon fortfarande sin pappas råd om hur hon ska ta hand om jorden, växterna och djuren på ett ansvarsfullt sätt. Det är värt att nämna att hennes två adopterade hundar, Anchor och Chance, inte är till speciellt mycket hjälp utan mest glider runt på en räkmacka tack vare sitt utseende och sin charm. Miriam är också en entusiastisk Omletambassadör, så om du råkar vara i närheten av Tennessee och är intresserad av några av produkterna hon har kan du ta kontakt!

“Hur är det att ha höns i stan?”

Det är en fråga jag får väldigt ofta när folk hör att jag har höns i trädgården endast 5km från centrala Nashville, Tennessee. Tack vare Omlets produkter är det faktiskt rätt enkelt.

Jag har en enkel och snygg anordning – jag har det flyttbara hönshuset Eglu Go Up som är sammankopplat med en Walk in-hönsgård och de är omgivna av Omlets hönsstängsel. Jag har inget rinnande vatten eller elektricitet i hönshuset, men jag har ett par hacks när vädret blir väldigt extremt.

Så, hur är det att ha höns i stan? Den här tidslinjen ger lite mer information om hur en vanlig dag ser ut för mig.

7:15. Solen har precis börjat gå upp, men den är inte riktigt där än. Det är den bästa tiden att fylla på med färsk mat och byta ut vattnet. Det är mycket lättare att göra det innan jag släpper ut hönsen eftersom jag kan lämna dörren öppen och gå in och ut utan att behöva hålla koll på hönsen, något som är väldigt praktiskt när man måste släpa tunga hinkar och påsar. Mina tjejer äter ekologisk mat tillsammans med örttillskott för att de ska lägga ägg med solgula gulor och hålla immunförsvaret på topp.

7:30. Det här kommer vara en spännande morgon för dem eftersom de får sitt nya flyttbara hönsträd med sittpinnar! Var ska jag ställa det? Till sist hittar jag den perfekta platsen och sätter fast det i marken med pinnarna, det har regnat nyligen vilket har gjort marken lite mjukare och gör det lättare att få ner dem. Sen lägger jag några torkade mjölmaskar i matskålen på hönsträdet.

7:45. Det är fortfarande lite kallt, så jag lägger ytterligare ett lager halm på golvet i hönsgården. De har krafsat bort allt, vilket är något hönor gör, och halmen håller deras fötter varma. Sommartid använder jag istället strimlad tallkompost.

7:55. Sen strör jag grus och krossade snäckskal i hönsgården, något som är bra för deras matsmältning och för att de ska få i sig kalcium. Höns älskar att krafsa efter skatter, så det är ingen större skillnad om jag lägger det här i skålar eller strör ut det på marken.

Vid det här laget börjar tjejerna vakna, de vet att jag är utanför och de är redo att komma ut och leka. Dags att öppna dörren till hönshuset… och här kommer de allihopa, som stora fjäderklädda kanonkulor som skjuts ut ur en kanon (vem behöver trappsteg när de har fjäderklädda vingar?). Under tiden de flaxar och tar sig ut, låt mig presentera dem:

• Zuzu: En vit leghorn som ser brun ut eftersom hon gillar att dricka ur lerpölar. Trots att Zuzu är minst är det ändå hon som bestämmer i flocken.
• Daisy: En easter egger som är väldigt vänlig, och hon är den största av hönorna.
• Dixie: En olive egger som är väldigt blyg. Dixie är en vacker blågrå höna och hennes fjädrar har en mörkgrå kontur.
• Beaker: Hon är en speckled sussex och en riktig rebell. Beaker börjar äntligen få små gröna, lila och blå fjädrar efter att precis ha ruggat.

8:10. Precis som förväntat är Zuzu den första hönan att bege sig mot det nya hönsträdet med sittpinnar. Hon har förstått att den här nya “saken” i trädgården har godsaker så hon är ok med den. Sen följer Beaker efter och sen är det Daisy. Dixie är blyg, hon hänger lite i bakgrunden men vågar sig så småningom fram för att ta en mjölmask innan hon springer tillbaka till säkerheten.

Jag lämnar dem så att de kan göra sig bekanta med sin nya leksak.

8:30–9:45. De sjunger en kacklande sång för hela grannskapet (som tur är tycker mina grannar bara att det är roligt.)

10:00. Mannen som tar hand om gräsmattan är här för att klippa gräset och rensa ogräs, och tjejerna ser honom som den största fienden. De gillar inte hans högljudda maskiner och de gillar inte att han är i deras trädgård, trots att de kan känna sig säkra inne i sin Walk in-hönsgård. Efter att ha sprungit runt och försökt komma på ett sätt att slippa undan från allt oljud från gräsklipparen bestämmer de sig för att sätta sig under hönshuset. Jag stängde nyligen in den här ytan med ett par tåliga väderskydd från Omlet så att hönorna har ytterligare någonstans där de kan känna sig säkra. De älskar det! Det är den perfekta platsen för sandbad, där de kan gömma sig från de hemska snöflingorna som faller från himlen ibland eller någonstans där de bara kan samlas och kackla. Det är bara Zuzu som vågar sig ut för att utmana mannen med gräsklipparen, men han lyfter bara på hatten och kör vidare.

12:00. Jag har tid över mellan ett par jobbmöten så att jag kan kolla om de har värpt några ägg. Glada hönor är produktiva hönor och mina lägger ägg året om. Jag skulle säga att det är tack vare min Eglu Go UP eftersom den är isolerad och designen hjälper till att hålla en jämn temperatur inuti hönshuset. Vintertid klär jag in hönshuset i Omlets väderskydd för extremtemperaturer och om det blir under tio grader varmt kanske jag ger dem en varm vattenflaska, det kanske är lite väl mycket eftersom Egluns isolering och hönornas kroppstemperatur håller det ganska varmt inuti hönshuset. Alla mina hönor lägger ägg i olika färger, vilket hjälper mig att hålla reda på dem det är som har lagt vilket ägg och hur ofta varje höna värper.

När jag tar en titt ser jag att de har haft en produktiv morgon och alla fyra har lagt ägg!

2:30. Det börjar bli en riktigt fin vårdag, så det är dags att göra rent i hönshuset. Det brukar ta mig 15-20 minuter att göra rent, men idag är det dags att storstäda så det tar ungefär en halvtimme. Jag dumpar spillningen i komposten och beger mig till vattenposten. En droppe av Dawn rengöringsmedel för diskmaskinen gör jobbet lätt och det tar mindre än 15 minuter att skrubba rent. Jag låter spillningsbrickan och sittpinnarna vara kvar ute i solen för att torka medan jag torkar av insidan av hönshuset. Zuzu vandrar omkring under hönshuset för att inspektera mitt arbete och påpeka när jag har missat någonstans.

Jag torkar alla delar för hand och lägger i mjukt tallspån i värpredet. När jag skjuter in brickan igen öppnar jag dörren till hönshuset så att de alla kan hoppa upp för stegen och säga vad de tycker om mitt hårda arbete. Zuzu tar på sig jobbet att omedelbart röra till det i värpredet, jag är inte säker på om det är en komplimang, eller om jag har fått underkänt?

16:30. Min granne Lisa skickar ett meddelande om att hon har spenat till tjejerna. Vi lägger spenaten i deras Caddi godsaksbehållare. Deras reaktion är alltid lika rolig. För dem är Lisa = Spenat, så de tycker alltid att det är roligt att se henne. Vi pratar lite och tittar på när hönorna försöker förstå sig på sitt nya hönsträd med sittpinnar.

19:30. Solen går ner och de flesta hönorna har gått in i hönshuset. Alla utom Beaker. Det är alltid Beaker. Varför gillar hon att bara vandra runt?

19:32. Beaker, är du inte trött?

19.35. C’mon Beaker, varför gör du alltid så här?

19:42. Hon är på väg in… nej, det var falsklarm! Hon är ute igen. Och nu har hon Dixie med sig.

19:50. Dixie flaxar tillbaka in i hönshuset. Beaker, varför följer du inte efter?

20:08. Äntligen, äntligen beger sig Beaker in i hönshuset. Jag smyger mig ut, för jag vet att minsta lilla ljud kommer att få henne att komma ut igen. Jag öppnar tyst upp dörren till hönsgården och vrider om låset på dörren till hönshuset.

Godnatt tjejer, viskar jag.

När jag går därifrån hör jag ett tyst kacklande som säger sov gott till mig.

Det är först nu som jag märker ett tyst skratt, en grannes gitarrspelande och en siren någonstans i fjärran som påminner mig om att mina hönor är storstadstjejer och tack vare Omlets produkter kan de känna sig säkra och är glada och friska.

Så här ser en vanlig dag ut hemma hos någon som har höns i stan!

This entry was posted in Höns