Rosies hönsäventyr – Hönsen flyttar in och börjar känna sig som hemma

Rosie har jobbat på Omlet som Social Media Executive i ett år och när hennes chef frågade om hon ville lära sig mer om höns (och skapa roligt innehåll för Omlets sociala medier) med en egen hönsflock sa hon ja på en gång.

Sen vi träffade Rosie för ett par veckor sedan har fem före detta industrihöns flyttat in i hennes trädgård där de har fått ett alldeles eget Eglu Cube-hönshus. Vi stämde träff med Rosie för att höra mer om hur de första dagarna som hönsägare har varit.

Varför bestämde ni er för att ta hand om före detta industrihöns?

Vi besökte några uppfödare, men ingen av dem hade några hönor av rasen buff orpington som är en av de hönsraser Max tycker bäst om. Men han har alltid gillat tanken på att ta hand om hönor som behöver ett nytt hem, så en kväll när jag besökte British Hen Welfare Trusts hemsida och insåg att det gick att adoptera och hämta hönor i grannbyn redan nästa helgen så tänkte jag att det måste vara ett tecken.

Nu är jag riktigt glad att vi valde att ta hand om hönor som förtjänar ett bättre liv eftersom det är så roligt att se dem vara så glada och nöjda när de inte hade den bästa starten i livet.

Hur gick det till när ni hämtade hönsen?

Det var väldigt välorganiserat och effektivt! Jag fick ett mejl som berättade när och var vi kunde hämta hönsen och volontärerna som jobbade där var jättesnälla och hjälpsamma när vi kom dit.

Vi hade reserverat fyra hönor, men de hade ett par extra hönor och vi kunde såklart inte motstå att ta med oss ytterligare en hem! Vi visste att de här hönorna var före detta industrihöns som bott i burar, men jag hade förväntat mig att de skulle vara i ett värre skick än de faktiskt var. Tre av dem hade en riktig sliten fjäderdräkt, en av dem hade en lite sned näbb, men i övrigt verkade de relativt friska och krya. Jag ser fram emot att se hur de förändras under resten av året!

Under tiden jag placerade hönsen i hundburen vi hade tagit med för att transportera hem dem i pratade Max med några av volontärerna. De berättade att de försöker göra hela processen under en och samma dag för att de stackars hönorna inte ska bli mer stressade än de redan är. Det känns konstigt att tänka på att de vaknade i sina burar som industrihöns och nu var de på väg hem till sitt nya hem i vår trädgård.

Hur var de första dagarna?

De fick vara i hönshuset i ett par timmar för att vänja sig innan vi släppte ut dem i hönsgården. Det var så kul att se dem göra allt för första gången. Vi har träflis på marken i Walk in-hönsgården, men under hönshuset finns det lite gräs som de älskade och de pickade och krafsade som galna.

Jag kunde inte sluta titta på dem när de upptäckte sina nya omgivningar. På den första kvällen plockade vi upp dem och lyfte in dem i hönshuset, men jag tror inte att vi hade behövt göra det för den andra kvällen klättrade de själva in när det var läggdags. De lär sig snabbt!

Det var lite småbråk de första dagarna när de etablerade en hackordning. Jag var förberedd på att det skulle bli bråk och att någon av hönorna kunde bli mobbad, men det var inte alls så farligt. Hönan som hamnade högst upp i hackordningen ser till att hon äter först och om någon av de andra hönorna försöker tränga sig i kön pickar hon på dem, men så fort hon har ätit klart får de andra chansen att äta.

Har de lagt några ägg än?

Ja, massor! Jag har gett en hel del till mamma eftersom hon har bakat födelsedagstårtor till familjen, men det finns ändå många ägg kvar till mig och Max. Jag är säker på att jag kommer att ta med ägg till kontoret snart!

Vad tycker er hund om de nya familjemedlemmarna?

När vi först släppte ut henne i trädgården efter att hönsen hade flyttat in ställde hon sig vid hönsgården och stirrade på hönsen samtidigt som hon gnällde eftersom hon verkligen ville ta sig in och hälsa på dem. Hon låter dem vara ifred när vi säger till henne och hon är inte längre lika intresserad så jag hoppas att de kommer att komma överens.

När jag släpper ut henne i trädgården själv så går hon inte i närheten av hönshuset. Jag höll ett öga på henne genom fönstret och hon verkade inte speciellt intresserad, men så fort som vi också är i trädgården med henne och ger hönsen uppmärksamhet så vill hon vara med. Så hon är nog lite avundsjuk på hönorna.

Hönsen verkar inte alls vara rädda för henne och när hon står vid hönsgården går de fram till nätet för att titta på henne.

Några överraskningar?

Jag är nästan lite förvånad över hur mycket jag redan tycker om dem. När jag jobbar hemifrån så går jag ut och tittar till dem ett par gånger om dagen. Alla på jobbet har redan sagt till mig hur mycket jag redan pratar om den och jag har snabbt blivit en lite galen hönskvinna!

Hönorna har också blivit tama väldigt snabbt. Till att börja med så sprang de iväg så fort vi närmade oss, men nu äter de majs ur handen och låter oss hålla dem. Jag visste att Max skulle älska att ha höns, så han tycker att det är jätteroligt, men jag hade aldrig trott att jag skulle fastna så här fort.

Nu när de känner sig mer hemma i sina nya omgivningar kommer jag att släppa ut dem för att gå fritt i trädgården lite oftare och det är något jag verkligen ser fram emot!

This entry was posted in Höns