Ta hand om industrihöns – En fotodagbok – Del 1

Natalie, med instagramkontot My Backyard Paradise, driver tillsammans med sin man och deras tre tonårsdöttrar sin egen ‘mini-bondgård’ i Belgien. De vackra bilderna hon visar upp för sina instagramföljare visar att det verkligen är ett paradis. I juni 2018 bestämde sig Nathalie för att utöka sin gård med tre före detta industrihöns. Följ deras resa i denna fotodagbok i två delar som hon skrivit åt oss.

Det vi saknar är en värphöna, en som lägger upp mot 300 ägg om året. Under hösten lägger våra rashöns inte några ägg alls. Istället använder de sin tid och energi till att rugga sin fjäderdräkt och vänta på att dagarna ska bli längre igen. Förra året hade vi inga ägg på tre månader, trots att vi har fler än 10 höns! Vi insåg att om vi ville ha färska ägg under vinterhalvåret var vi tvungna att tänka om.

Vi köper alltid våra höns från små gårdar eller hobbyuppfödare så att vi kan se att hönsen har haft tillgång till gräs, rent vatten och ett bra hus. Men vi gillade också tanken på att rädda ett par höns som annars skulle blivit slaktade, och ge dem ett bra liv i vår trädgård. En industrihöna lever i ungefär sexton månader. Efter det måste kroppen återhämta sig, och äggproduktionen går ner. Det innebär en förlust för fabriken. Äggproduktionen minskar också efter varje ruggning, och det accepterar inte industrin.

Så vi bestämde oss. Först behövde vi hitta en organisation genom vilken vi skulle kunna köpa industrihöns. Det första alternativet vi stötte på var www.redeenlegkip.be (‘Rädda en burhöns’), en belgisk hemsida där du kan köpa eller adoptera en värphöna. Om du bestämmer dig för att adoptera betalar du €5 i månaden och får 24 ägg varje månad som tack. Organisationen ser till att hönsen hämtas från företagen och att de får sin första undersökning och medicinsk hjälp. Vi ville dock uppleva detta själva. Så jag hittade en annan hemsida, www.lespoulesheureuses.org (som nu också finns i Frankrike). Med dem får man hämta hönsen själv, och man får adress och koden (den du ser på ägget) till företaget.

Vi var sen tvungna att vänta på rätt väder. Bästa tiden att ta hem en industrihöna är när du kan ge henne de bästa förutsättningarna för att återhämta sig. De har ofta inte mycket fjädrar på kroppen, och har förmodligen aldrig varit utanför fabriken, där temperaturen alltid är åtminstone 18 grader. De har aldrig upplevt regn, och det är extra viktigt att vara försiktig med fukt och drag. Du vill inte att de ska bli sjuka, de har redan upplevt tillräckligt med stress.

Vecka 1

16:e juni 2018 är det äntligen dags. Jag har beställt tre isa brown-höns från ett Kod 2-företag. Det betyder att äggen därifrån säljs som “från frigående höns”. Låter väl bra, eller?

Frigående inom den kommersiella industrin i Belgien betyder att hönsen har tillgång till en lada. De har sittpinnar, värpreden och platser där de kan picka och riva i halm på golvet. Det får finnas nio höns per kvadratmeter, och det är tillåtet att klippa näbben på hönsen. Förmodligen inte vad de flesta av oss tänker på när vi tänker på frigående höns…

Min nioåriga dotter följer med mig för att hämta upp hönsen. Jag berättar för henne innan att hönsen inte kommer se ut som de vi har hemma, och att hon inte får plocka upp dem och gosa med dem, utan att vi måste ta hand om dem först. Vi är inte de enda som ska hämta höns idag. Ett äldre par köper två höns, och någon kommer med ett släp med 50 hönsburar. Folk sluter upp efter hand. Vi frågar någon som jobbar där om vi kan få tre höns. Han tittar på min dotter och går sedan för att hämta dem. Vi är givetvis inte tillåtna inne i ladan, vi får inte ens ta bilder. Hönsen vi får är i mycket bättre skick än de som det äldre paret fick, våra har fortfarande mycket fjädrar. Kanske skulle jag inte tagit med mig min dotter, så att jag kunde fått en ännu tydligare bild av hur dessa höns har det. Mannen tänkte nog på henne när han valde höns åt oss. Efter att vi betalat €3 per höna kan livet de verkligen förtjänar äntligen börja. Hemma är allting redo för dem. Efter att vi kört 10 minuter tittar jag och min dotter på varandra. Det luktar illa i bilen, och det är en märklig lukt, inte som vanligt hönsbajs, utan kemiskt. Hönsen är tysta, jag hoppas att de överlever den en timme långa bilturen hem.

När vi kommer hem undersöker vi dem noggrant. De verkar stela, eller är de bara väldigt rädda? De har gott om fjädrar, men de är matta, och skiner inte som fjädrarna på en frisk höna. De är toviga, och stjärtfjädrarna är i stort sett helt förstörda. De har tomma blickar och kammarna är väldigt bleka. Klorna är alldeles för långa och böjda, och de har smuts under sig. Hönsen har tydligt inte kunnat krafsa runt som de ska. Näbbarna på våra fåglar har blivit trimmade. Det betyder att toppen på näbben klipps av när kycklingarna är 10 dagar gamla. Det är otroligt smärtsamt och görs för att motverka fjäderplockning, vilket hönsen gör när de är stressade, t.ex. om de inte får möjlighet att picka och krafsa.

Det är dags att behandla hönsen mot parasiter som löss och mask. Vi använder kiselgur, en naturlig produkt som används mot alla sorters parasiter. De måste först sitta i karantän. Vi ger dem därför ett temporärt hem i vår Eglu Classic från Omlet. Den har en 2m lång gård som vi lätt kan flytta runt i trädgården för att ge hönsen färskt gräs varje dag. Den är också otroligt lätt att rengöra. Vi lyfter ut hönsen ur deras bur och tittar försiktigt på när deras fötter möter gräs för första gången. De verkar väldigt förvånade ett par minuter och står helt still tills en av hönorna förstår att hon kan, och får, röra sig. Sakta med säkert börjar de undersöka sin gård. Barnen tittar till hönsen medan jag blandar deras första dos medicin i vattnet. Vi använder Avimite, en produkt mot löss och kvalster. Den första veckan måste de få detta varje dag, sen en gång i veckan under de första fem veckorna. De hittar snabbt vattnet, och det verkar som att de inte druckit något på flera dagar. Vanligtvis ger vi inte våra höns värpfoder, så jag är tvungen att köpa en påse, eftersom det är det enda våra nya höns någonsin ätit. På kvällen hjälper vi hönsen in i Eglun, där de säkert kan tillbringa natten.

När jag öppnar dörren nästa morgon vill de inte komma ut. Efter en timme får vi ut dem, och vi märker att de redan har värp tre ägg, en i värpredet och två på pinnarna. På grund av deras medicinering kan vi inte äta äggen de kommande veckorna. Tråkigt, men vi vill inte riskera något. Så vi slänger dem.

Resten av dagen sitter hönsen utomhus. De är klöver och gräs för första gången, och verkar gilla det. Även andra och tredje dagen måste vi hjälpa dem in på kvällen, men efter det förstår de att det är deras nya hem. På morgonen kommer de ut när jag öppnar dörren, och efter ett par dagar använder de bara värpredet för att lägga sina ägg. Ögonen är klarare och ljusare, och de börjar etablera hackordningen. De är mer livliga än de första dagarna, men ingenting gentemot våra andra höns. Även om de nu inte är rädda när vi kommer nära låter de oss fortfarande inte röra vid dem. Det är svårt för barnen som så gärna vill hålla dem och få dem att glömma sin tråkiga bakgrund. Men hönsen måste först vänja sig vid sin nya miljö, vid oss, och sitt nya liv.

Vecka 2

Nu måste vi bara behandla hönsen mot kvalster en gång i veckan, och vi kan börja avmaska dem. Denna behandling görs fem dagar i rad, också genom dricksvattnet. Hönsen ger oss två eller tre ägg om dagen. Vi har också sakta men säkert börjat ändra deras kost. De har vant sig vid sitt nya hem, de är inte rädda längre, och låter till och med våran hund sniffa på dem. De har tydligt upprättat en hackordning. Vi vill att våra djur ska ha det så bra som möjligt, vilket också betyder att vi vill ge dem en rik och varierad kost. Våra andra höns får Garvo, men våra tre nya behöver någonting extra, en mineral- och vitaminboost. Vi ger dem Alfamix, en väldigt näringsrik grynblandning med pellets och märlkräftor. Men när jag blandar i det i fodret märker jag att de bara äter sina vanliga pellets. De äter dock gott om gräs och klöver. Efter hand börjar deras kammar bli rödare.

Under helgen bestämmer vår yngsta dotter att det är dags för hönsen att få gå fritt i trädgården. De älskar det, och slänger sig i sandbadet. Men att försöka få tillbaka dem i Eglun är lättare sagt än gjort. Till slut lyckas vi få in dem. Vår dotter har lärt sig att de inte är helt redo för det vilda livet utanför gården än.