Pride of Omlet: Mipit tar hand om sin matte

Den här artikeln är en del av vår artikelserie ”Pride of Omlet”, en samling fantastiska historier som slår ett slag för extraordinära husdjur och delar berättelser om deras mod, talang, kärlek för människor och medkänsla med världen.

-Av: Anneliese Paul

Mipit är en psykisk hälsa-hund till sin matte Henley. Han hjälper Henley att vara självständig och må bra och vem skulle inte vilja ha en hund som kan ta ut soporna, svara när det ringer och alltid vara den bästa vännen i både vått och torrt?

För sex år sedan när Henley var hemlös och gick igenom en mental hälsokris fick hon en glimt av hopp när hon blev erbjuden en lägenhet. Hon var i kontakt med sina föräldrar igen och sakta började hennes liv bli bättre med deras hjälp. Men något saknades och Henley behövde en trogen följeslagare.

Hon är autistisk och hade alltid velat ha en assistanshund, men hon var nu för gammal för att ansöka om en hund för att hjälpa henne specifikt med autismen (Henley bor i Storbritannien). En dag gick hon och hennes mamma till frisören för att klippa sig och frisören föreslog att de borde gå till djuraffären runt hörnet för att fråga om de hade några valpar och gav henne två telefonnummer. När Henley var på väg ut från salongen såg hon ett flygblad i fönstret som handlade om träning av psykisk hälsa-hundar.

Henley ringde till uppfödaren och hade snart fått hem sin egen valp som var en korsning mellan en Jack Russel och en mops, och hon döpte henne till Lottie.

Hon började träna henne genom Kennelklubbens “good citizen dog scheme” och sen assistanshunds-träning med ”Darwin Dogs”. Men när hon var sex månader gammal blev Lottie attackerad av sex andra hundar och Henley beslutade att ta en paus i träningen medan hon hämtade sig. När Lottie var på bättringsvägen tyckte Henley att det skulle vara bra om hon hade en kompis, så hon ringde till uppfödaren hon köpt henne från för att se om de hade några nya valpar. Hon hade tur eftersom Lotties mormor var dräktig och efter att valparna fötts besökte Henley dem igen och beslutade sig för att Mipit var rätt hund för henne.

Mipit är också en korsning mellan mops och Jack Russel precis som Lottie och Henley valde honom eftersom han verkade rebellisk, men det visade sig att han är intelligent, kärvänlig och lojal. Inom ett par veckor hade Mipit lärt sig att göra saker som det tog flera månader att lära Lottie, och Henley bestämde sig för att fokusera assistanshunds-träningen på honom.

Han klarade både brons- och silverkurserna hos Kennelklubben redan när han var ett år och eftersom har var för ung för att börja på guldkursen började Henley istället assistanshunds-träningen. På under två år har han klarat alla tre kurserna och Lottie behövde lika lång tid bara för att klara en av dem. Mipit är väldigt lättlärd och Henley säger att det är som att “han kan se in i framtiden och redan vet vad han ska göra innan han har gått igenom träningen.”

Henley sitter i rullstol och Mipit är alltid vid hennes sida och redo att hjälpa till. Han öppnar dörrar, svarar i telefonen och tar ut soporna. Han får Henley att skratta och gillar att leka kurragömma under täcket och han tar aldrig ledigt. Mipits träning med “Darwin Dogs” ser inte ut som vanlig träning för assistanshundar utan Henley har skapat ett partnerskap med honom för att träna honom på de tre specifika färdigheter som är viktiga för hennes behov.

Den första är att han ligger platt på Henleys knä vilket masserar hennes ben för att hjälpa henne med smärtan i benen. Sen kan han hämta vad som helst som väger upp till hans egen kroppsvikt. Hans tredje färdighet är en riktig showstopper. Om Henley är ledsen och upprörd så sjunger Mipit för henne för att hjälpa henne att känna sig bättre. Han sjunger ofta för henne på vägen ut från mataffären för att förbereda henne för resan hem och han är nu känd för sin sång i deras hemstad. Ibland stoppar folk Henley på gatan och frågar om det är hon som har den sjungande hunden och då gör Mipit gärna ett litet uppträdande.

Förra året gick Henleys mamma bort vilket tog hårt på hennes mentala hälsa. Både Henley och hennes pappa Chris säger att det var Mipit som såg till att de höll ihop och tog sig igenom den svåra perioden som ett team med ett starkt band. “Han tvingar oss att vara tillsammans på ett positivt sätt. Han gosar med pappa och leder honom till mig, och han kommer och ger mig pussar och kramar när han vet att jag mår dåligt.” säger Henley.

Mipits ovillkorliga och konstanta hängivenhet till att alltid få Henley att le gör henne redo att möta dagens utmaningar varje dag. Med Mipits och Lotties hjälp har hon inte försökt skada sig själv på sex år och nu bor hon i en enplansvilla med trädgård där hon också har sex hönor som håller henne sällskap, och snart flyttar också två kaniner in i hennes lilla stödgrupp.

“Jag tittar på Mipit eftersom han känner av Henleys humör. När hon inte mår bra flyttar han sig närmare. Jag kan känna mig trygg när jag vet att han tar hand om henne. Han är en fantastisk liten kille”avslutar Henleys pappa Chris.

This entry was posted in Uncategorised